Det var en massiv demonstration som marscherade genom Göteborg på årsdagen av Kristallnatten.
Under parollen inga fler offer för rasism och nazism – försvara rätten till asyl, tågade över 500 personer. Demonstrationen organiserades av GNMR-Göteborgs nätverk mot rasism och Asylrörelsen.

Amer Mohammed Ali var kvällens konferencier. Första talare var Johannes Lundberg från Socialistiska Studenter.
- Kampen mot rasism och nazism måste kopplas samman med kampen mot högerpolitiken och kapitalismens kris, för jobb, bostad och kollektivavtal åt alla, sa Johannes.
För SAC talade Johannes Axner om mordet på Björn Söderberg.
Rebwar Hesen från irakiska flyktingars förbund kritiserade den statliga rasismen och massutvisningarna till Irak.

Linn Bensryd aktiv i Elevkampanjen talade för Ingrid Segerstedts antikapitalistiska skolförening.
- Vi måste ta kampen på våra skolor och arbetsplatser, sa Linn.
Sedan svämades Avenyn över av röda fanor och banderoller och talkörerna ekade ”inga gator, inga torg, åt nazister i Göteborg” och ”återinför rätten till asyl”.

Nere på Gustav Adolfs torg talade Kristofer Lundberg för Rättvisepartiet Socialisterna.
- Nazisterna kommer inte att stoppas av hycklande högerpolitiker, utan måste bekämpas. När vi uppmärksammar nazisternas förintelse går det inte att blunda för den flyktingpolitk som idag sänder flyktingar till destination förintelse, politiker som inte är beredda att ge asyl åt apatiska barn är inte trovärdiga representanter för mänskliga rättigheter, konstaterade Kristofer.
Tofigh Mohammadi från iranska flyktingars riksorganisation gick emot Europas rasistiska flyktingmurar.

På kristallnatten den 9 november demonstrerar Asylrörelsen
tillsammans med Göteborgs nätverk mot rasism-GNMR mot
rasism för rätten till asyl.

Götaplatsen 18.00

Vi ses där

Under onsdagen protesterade ett 20 tal irakiska flyktingar med stöd av Asylgruppen och Rättvisepartiet Socialisterna utanför Migrationsverket i Malmö.

”Ni skickar oss till döden” stod det på flera av plakaten samtidigt som demonstranterna skanderade ”Återinför rätten till asyl”. Talarna ifrågasatte Migrationsverkets återsändande av irakier till kaosets Irak.

Den intensiva protesten tvingade personalen till att bjuda in en delegation för ett samtal inne på Migrationsverket.
Fredrik Beijer, en av verksamhetscheferna för asylprövningen, försökte inledningsvis försvara avslagen med att ”terrorn minskar” i Irak, trots att Migrationsverkets egen rapport från tidigare i år hävdar det motsatta.

-Har du bott i Irak? Vet du vilket liv vi fått stå ut med där, frågade flyktingen Bassem Fredrik Beijer upprört. Men Beijer försökte att avfärda kritiken med att han inget kan göra. ”Ni hjälper terroristerna när ni skickar tillbaka mig” fortsatte Bassem.

Efter en och en halv timmes möte medgav till slut Beijer att dödstalen ökat den senaste tiden, men att riktlinjerna inte kan ändras över en dag. Han lovade att avdelningen för rättslig styrning, som ansvarar för analyserna av säkerhetsläget i länderna som sedan asylprövningen utgår ifrån, inom en snar framtid kommer att ompröva sin bedömning av situationen i Irak. Pressad menade han att  ”det måste ske ganska så snabbt”. Avdelningen för rättslig styrning har nyligen strykit två av fem kriterier som måste uppfyllas för att det i ett lands ska anses råda en ”inre väpnad konflikt”, något som Fredrik Beijer menade innebär ett litet hopp för irakierna.

Beijer är självklart medansvarig för avslagen av de irakiska flyktingarnas asylansökningar. Han är ansvarig för myndigheten som har till uppdrag att bedöma asylskälen och att deportera de som fått avslag. Samtidigt sitter han på en position där han har möjligheten att utöva ett inflytande på avdelningen för rättslig styrnings analyser och bedömningar av säkerhetsläget i Irak.

Det finns ingen anledning att vänta på myndigheternas så kallade utredningar. Nu måste protesterna öka i omfattning för att delvis pressa berörda myndigheter till en generösare bedömning, men framför allt för att skapa en massiv rörelse mot Sveriges rasistiska flyktingpolitik.

- RS fullmäktigeledamot Mattias Bernhardsson gripen

Natten mot tisdag den 20 oktober mötte polisen en bestämd blockad mot den planerade utvisningen av flyktingar till diktaturen Burundi vid Migrationsverkets flyktingförvar i Märsta. Efter fyra timmars blockad lyckades den väldiga polisinsatsen, ledd av hela länskommunikationscentralen, verkställa deportationen. Sex aktivister ur initiavtagande nätverket Aktion mot deportation greps, varav tre medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna: Mikael Johansson, Karin Wallmark och partiets kommunfullmäktigeledamot i Haninge, Mattias Bernhardsson.

Daniella, som flytt förföljelsen i det krigsdrabbade Burundi skulle hämtas 04.00 för att sättas på ett specialchartarat flyg tillsammans med flertalet andra burundier från bland annat flyktingförvaret i Flen.

Demonstranterna, som kom till förvaret redan 01.45 mötte blickarna från de flyktingar som satt bakom de säkerhetsbyggda fönstren. Flera handskrivna lappar trycktes upp mot plexi-glasen med texter som ”we want freedom”, andra signalerade med sina händer för att visa hur dåligt mådde, gick på mediciner eller t om ville ta sina liv.

Demonstranterna blockerade en av de två utfarterna med en bil parkerad på tvären, samtidigt som den andra sidan täcktes upp av demonstranterna själva. Fler och fler poliser anlände till platsen utan att veta vad de skulle göra. Trots blöta och kyla fanns dock inga tecken på att ge upp från demonstranternas sida.

Polisen kallade in en bärgningsbil för att bogsera bort Rättvisepartiet Socialisternas partibil som ingick i blockaden av de två utfarterna. Men efter en apell från Mattias Bernhardsson – att flyktingarna kommer att fängslas av diktaturen om de avvisas samt att ingen kan kräva av honom som förare att vara en del av en deportation – valde till slut föraren att vända och till polisens förtret, vägra utföra jobbet.

Detta välkomnades med applåder av armkrogskedjan av demonstranter som ställt sig framför bilen.

Då klockan passerat 05.00 och transporten var mer än en timma försenad valde polisen att gå in och bryta upp blockaden och gripa sex personer.

Med den massiva polisinsatsen kunde utvisningen till slut verkställas. Men i skrivande stund förnekar Arlandapolisen, Stockholmspolisen och Gränspolisen och någon utvisning ägt rum.

Planet som lyfte tidigt under tisdagsmorgonen var specialchartrat. Flertalet Burundier fanns ombord. Planet mellanlandar på andra ställen i Europa för att hämta upp fler flyktingar, som en följd av Europas gemensamma flyktingpolitik.

Under 2008 behandlades 220 ärenden från just Burundi, endast 35 av dessa fick stanna i Sverige.

Enligt Amnesty Internationals årsrapport från 2008 är rättssäkerheten dålig i Burundi. Polis och militär torterar, griper eller frihetsberövar människor godtyckligt. Våldtäkter är också vanligt, samt att journalister hotas i sin yrkesutövning.

Migrationsverket såväl som regeringen och UD är väl medvetna om läget i Burundi, ändå är okänsligheten på gränsen till kriminell. För att möjliggöra utvisningen har Sverige släppt in en diplomat från Burundi för att identifiera flyktingarna, bland annat genom att lämna ut deras asylhandlingar! Med andra ord förser Sverige diktaturen med detaljerad information om personernas flyktingskäl, såsom människorätts- , politiskt- eller journalistiskt arbete!

Svensk polis som följer med på ”utvisningschartern” tvingas övernatta innan hemresan till Sverige, men inte i Burundi, utan i Kenya där situationen är lugnare.

Att regeringen, som starkt avråder svenskar att resa till Burundi pga att det är farligt, inte anser att politiska flyktingar eller jagade journalister är värda samma omtanke är ett skälvande bevis på statens rasism.

Regeringens år inför valet är ”återvändandets år”; ett cyniskt försök att vrida uppmärksamhet från attackerna på arbetare, pensionärer, arbetslösa och unga samt två sina egna händer genom att misstänkliggöra papperslösa och flyktingar. Asylrörelsen behöver växa sig starkare. Rättvisepartiet Socialisterna uppmanar alla att bli aktiva i denna oerhört brännande fråga.

Johannes Lundberg

Upptaktsmöte med Asylrörelsen för kampen fram till 2010

Kampen fortsätter - Återinför rätten till asyl

Hammarkullens folkets hus

24 september 18.00

Välkommen

Danskt polisvåld mot flyktingar möter avsky

Dansk kravallpolis har stormat en kyrka där irakiska asylsökande gömt sig undan myndigheterna. Flyktingarna har fått ett massivt stöd och en stor del av danskarna fördömer polisens brutala insats. Det illustrerades inte minst av en milslång demonstration dagen efter.

Runt 60 irakiska flyktingar har sedan i maj uppehållit sig i Brorsons Kirke i Köpenhamn i rädsla för att utvisas.
Natten till förra torsdagen stormade kravallutrustad polis kyrkan för att gripa 17 unga irakier. Flera hundra demonstranter försökte blockera vägen för den buss som flyktingarna transporterades i, men möttes av oemotsvarat polisvåld. Flera videoklipp visar hur polisen helt oprovocerat kontinuerligt slår på stillasittande demonstranter med batonger och pepparsprejar dem i ansiktet.
En av de unga irakierna berättade senare att flera av dem misshandlades med batonger då de var bakbundna, både i bussen och på polisstationen. Efter gripandet påbörjade irakierna en hungerstrejk och hoppas nu på fortsatt stöd av allmänheten.

Dagen efter stormningen samlades otroliga 20 000 demonstranter i Köpenhamn. Samtidigt hölls demonstrationer i flera andra danska städer, till stöd för flyktingarna. Det enorma stödet som finns för irakierna har pressat flera politiker och fackföreningsledare att fördöma stormningen av kyrkan och att uttala stöd för flyktingarna, i ord. Föga överraskande hyllar Dansk Folkeparti polis- insatsen.
Den gigantiska spontana demonstrationen visar på potentialen i Danmark för uppbygget av en stark folkrörelse för ett återinförande av asylrätten.
Ammar Khorshed

Efter avslag tre gånger har Nijat Turghun äntligen fått uppehållstillstånd. Detta i samband med de stora protesterna i Xinjiang i början av juli. Offensiv har uppmärksammat Nijats fall ett flertal gånger och Rättvisepartiet Socialisterna har deltagit i protesterna för Nijats rätt till uppehållstillstånd.

Sedan Bushregimens ”krig mot terrorismen” har Kina haft ett svepskäl att utöva förtryck mot minoriteter. Detta drabbade Xinjiang, även känd som Östra Turkestan av uigurerna. Deras rättigheter som icke-hankineser blev mer begränsade vilket visas tydligt i Nijats fall.

Det var under hans tid som student i Kina som han hamnade i problem med myndigheterna. De hade förbjudit hemspråksundervisningen för uigurer och Nijats underskrift fanns med i brevet till skolledningen för att få tillbaka rätten. Inom en månad var han avstängd från skolan och någon månad senare befann han sig i Sverige för att söka skydd.

Nästan fem år har passerat och nu har han äntligen fått uppehållstillstånd.
– Myndigheterna sa att jag fick stanna i Sverige på grund av de förändrade omständigheterna i Östra Turkestan och på grund av att min aktivism i Sverige blivit uppmärksammat av den kinesiska regeringen, kommenterar Nijat. Men även på grund av oppositionen i Sundbybergs Folkhögskola och ert parti!

Nu anordnar olika uiguriska föreningar protester för att uppmärksamma förtrycket mot uigurer. Kravallerna i Xinjiang har uppmärksammats världen över och chinaworker.info har skrivit många artiklar i ämnet.

Med uppehållstillståndet tänker Nijat fortsätta vara aktiv i Uiguriska Utbildningsföreningen och börja studera till läkare. Uiguriska Utbildningsföreningen driver också protester i Sverige för Östra Turkestans rättigheter. Detta drivs även med andra uiguriska organisationer och även Asylrörelsen kommer att delta.

Lucía Collazos

Zarah Tehrani kom till Sverige i juli 2007. Hon hade fast jobb som personlig assistent fram till dess att hennes arbetstillstånd gick ut i maj i år, och hon är öppen kvinnoaktivist och regimmotståndare. För sin politiska aktivism här i Sverige har regimen i Iran rätt att avrätta henne. Trots det vill migrationsverket i Sverige utvisa Zarah.

– Ibland kommer brev från migrationsverket, men de byter bara ut namnen! De tittar inte alls på varje fall individuellt, berättar Zarah som jämfört sina brev med andra asylsökandes.
Zarahs uppehållstillstånd i Sverige baserades först på anknytningen till hennes make, men när de skiljde sig drogs tillståndet tillbaka.
Då Sverige inte ger visum till ogifta kvinnor från Iran var Zarah och hennes förra make, som är iranier men bor i Sverige, tvungna att gifta sig väldigt fort. När de sedan kom till Sverige i juli 2007 fungerade förhållandet inte alls och de bestämde sig för att skilja sig.
Sedan bara tio dagar efter att Zarah kom till Sverige har hon jobbat på Olivia Personlig Assistans. Där har hon hela tiden jobbat som assistent till samma person, som också är väldigt fäst vid Zarah och vill göra något för att hon ska få stanna.
– Men det spelar ingen roll hur mycket en person känner för Zarah, säger Zarahs syster Zokreh Tehrani som bor i Sverige.

Migrationsverket pekar på att förhållandet med f d maken har upphört och anser inte att Zarah har arbetat tillräckligt länge för att ha ”anknytning till det svenska samhället”.
– Zarah är inte samma person som kom från Iran, maken är irrelevant nu, anledningarna till att hon ska få stanna är andra, förklarar Zokreh. Först jobbet och sedan sin aktivism.
Liksom sin bror har Zarah kontakt med Folkets Mujaheddin som är en opositionell grupp i Iran. Hon är även aktiv i Kvinnors Nätverk, där ordförande Leila Qaraee är känd motståndare till regimen.
– Min farbror avrättades, min bror flydde och vår granne som han stod nära avrättades, berättar Zarah. Vi är motståndare till regimen i Iran.

F d maken är också väldigt intresserad av att göra livet till ett helvete för Zarah. Trots att det var han som ansökte om skilsmässan gjorde han sedan en polisanmälan och skrev till migrationsverket, som då beslutade att återkalla uppehållstillståndet. F d maken åker regelbundet till Iran och Zarah är rädd att han ska uppvisa information till myndigheterna. I till exempel DN publicerades en bild på Zarah med ett plakat mot alla former av kvinnoförtryck den 8 mars i år. Hon var även med och protesterade utanför den iranska ambassaden mot diktaturen på valdagen i somras.

Zarah lever nu gömd, hon har fått avslag på sin senaste ansökan om uppehållstillstånd och en kopia har skickats till polisen.
– Zarah är väldigt rädd och mår väldigt dåligt, berättar Zokreh när vi talas vid per telefon i början av veckan. Jag förstår inte varför de gör såhär, säger hon upprört.

Men beslut från Migrationsverket går att ändra genom påtryckningar i form av kampanjer och medial uppmärksamhet.
– Migrationsverkets omänskliga utvisningspolitik måste utmanas. Vi har sett många fall där flyktingar först fått nej men där besluten sedan rivits upp. T ex Bakole från Kongo fick nej sju gånger, men gav inte upp och fick till sist uppehållstillstånd, säger Per-Åke Westerlund, aktivist i flyktingfrågor sedan många år.
– Vi kräver amnesti för alla asylsökande.

Lina Westerlund

Cirka 500 personer demonstrerade den 15 juli i Stockholm mot Stockholmspro- grammet och EU:s imperialistiska migrations- och säkerhetspolitik. Talare under da- gen var representanter från Rättvisepartiet Socialisterna, Iranska flyktingars riksorganisation, Ingen människa är illegal, Nätverket mot rasism och Ung Vänster.

EU: s justitie- och inrikesministrar träffades den 15-17 juli för ett informellt möte i Stockholm. Syftet var att försöka enas kring det s k Stockholmsprogrammet som är tänkt att ersätta Haagprogrammet och därmed bli ett styrande regelverk för EU:s framtida säkerhets- och asyl- och mi­grationspolitik inom en femårsperiod.
I samband med mötet anordnade Aktion mot deportation en demonstration för att visa solidaritet med flyktingar och migranter som lider av konsekvenserna av EU:s politik. Demonstranterna samlades på Södermalmstorg och tågade vidare för av- slutning på Medborgarplatsen.

Musik, talkörer och tal såg till att hålla kampstämningen på topp, men bakom hoppet om en humanare framtid fanns också en verklig oro in­för de senaste årens dystra utveckling inom asyl- och migrationspolitiken och inför det föreslagna Stockholmsprogrammet.

Flera av talarna uppmärksamma­de hur EU med Sveriges regering som ordförandeland ytterligare äm­nar förstärka Fort Europas murar med en uppumpad Frontexarmé och genom massdeportationer, återvändaravtal och flyktingläger utanför Europas gränser. Allt medan asylrätten försvagas stärks också EU:s vision om en rättslös, cirkulär arbetsmigration på storbolagens villkor.
– En migrationspolitik anpassad till marknaden betyder bara en sak; att flyktingar och migranter står helt utan mänskliga rättigheter och helt under makten av en godtycklig kapitalism, sa Mustafa från Iranska flyktingars riksorganisation.

Under ett konstruerat hot om terrorism handlar Stockholmsprogrammet också om att utveckla ett säkerhetssamarbete med massavlyss- ning och massregistrering i hela Europa som följd.
– Ökad övervakning och militarisering kommer inte bara att användas mot flyktingar, utan mot alla som motsätter sig imperialismens EU, sa Gunnar Vestin från Nätverket mot rasism.

Arne Johansson från Rättvisepartiet Socialisterna tryckte på vikten av kamp mot all högerpolitik då kapitalisterna försöker dumpa över den kris de själva skapat på alla världens arbetare, och avslutade med att uppmana alla demonstranter:
– Det här är bara början, nu måste protesterna intensifieras med sikte på en massdemonstration den 15 september!

Michael Johansson

– Vi har tvingats fly från Ryssland, inte för att söka ett bättre liv utan helt enkelt för att rädda våra liv. Men Migrationsverket har ingen aning om situationen för oss – de tror att det har blivit bättre i Ryssland och vill deportera oss. Det säger en rysk flykting till Offensiv. Han vill inte upp­ge sitt namn av rädsla för repressalier.

Han greps då han deltog i en uppmärksammad demonstration mot den ryska regeringen. Han häktades i 6-7 timmar utan att anklagas för något och polisen togs hans fingeravtryck Sammanlagt arresterades 90 personer, plus 60 gripna i den samtidiga protes­ten i St Petersburg.
Amnesty International hörde till dem som hårt kritiserade specialpolisen OMON:s brutala attacker på demonstrationerna. 54 personer sökte läkarvård efter att ha blivit sparkade och slagna med batonger. Nästa steg var att han anklagades för att vara knarklangare. Hans barn fick inte gå i skolan, de hade inte längre tillgång till sjukvård och lägenheten genomsöktes i jakt på förbjuden litteratur.

Han greps därefter ytterligare två gånger. Trakasserierna och hoten mot honom, hans hustru  och deras barn gjorde att de tvingades fly till Sverige. Han flydde med sin familj till Sverige därför att den svenska ambassaden var en av de få som inte bara bad ho­nom att klaga hos den ryska polisen. Han hade också förhoppningar om Sveriges ”socialism, ekologi och barnomsorg”.
Förföljelsen av hans vänner har ökat under 2008 och i år. De har skuggats per bil och till fots, och de­ras bilar har saboterats av ungdomsgäng med kontakter högt uppe inom polisen. En planerad demonstration fick flyttas sedan fler än 20 lastbilar med soldater ställts upp på det ursprungliga torget. Särskilt hårt attackeras de som talat med utländska jour- nalister.
Den 22 november misshandlades en aktivist, Jurij Tjervochin, till döds, strax efter att han berättat för sina vänner att han var övervakad. Ingen tror att polisens utredning av fallet ska leda till något.
Migrationsverket har kallt avvisat hans ansökan om uppehållstillstånd.  Migrationsverket påstår att ”mänskli­ga rättigheter i Ryssland i de allra fles­ta avseenden förbättrats avsevärt se- dan Sovjetunionens upplösning”.
Man blundar för det ökade förtrycket av regimkritiker som ägt rum under de senaste åren.

Flera har dödats, med journalisten Anna Politkovskaja, advokaten Stanislav Markelov och medborgarrättsaktivisten Natalja Estemirova som de mest kända offren.
Mot flyktingar riktas också anklagelsen om att de som söker asyl ut­omlands eller kritiserar regeringen är ”landsförrädare”. Den ryska säkerhetspolisen upprättar svarta listor på flyktingar som Migrationsverket vill utvisa från Sverige. Migrationsverkets nej gör därför att många tvingas gömma sig i Sverige. För den flykting vi talat med innebär det att familjen inte längre har någonstans att bo efter den 24 augusti.
Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna kräver att ryska politiska flyktingar, liksom andra gömda flyktingar, ska få uppehållstillstånd.

Per-Åke Westerlund

Bawar Tahar har efter snart åtta år i Sverige länge levt med ett utvisningshot hängande över sig. Han kommer från norra Irak och det är omöjligt för honom att återvända. Ändå vill Migrationsverket utvisa honom.

Han flydde från staden Dereluk i Kurdistan, precis på gränsen till Turkiet, och sedan 2006 har han drivit Masthuggsgrillen i Göteborg.
– De talar om arbetskraftsinvandring, men jag är redan här, jag har ett företag. Hur tänker myndigheterna? frågar Bewar.

Bewar Tahar är en av dem som utvisas till Irak på grund av Migrationsverkets snäva tolkning av asylreglerna. Att Bewar har jobb spelar i det här fallet ingen roll, trots allt tal om arbetskraftsinvandring. Arbetskrafts­invandringen gäller inte för de som redan är här.
Regeringens företrädare menar att asylsökande som redan finns i Sverige och har arbete istället för att stanna måste återvända till sitt hemland och sedan söka sig tillbaka som arbetskraftsinvandrare. Det är i sig helt ab­surt då man söker sig från sitt hem- land för skydd därför att man fruktar för sitt liv. Och för Bewar är det inte ett alternativ att återvända till Irak:
– Jag dör hellre, säger han gång på gång. Idag är han sin egen arbetsgiva­re och åker han tillbaka finns det in­gen som kan sköta kiosken och hans försörjning försvinner.
Bewar ska om Migrationsverket  får som de vill utvisas tillsammans med 1 700 andra irakiska kurder. De hotas av utvisning då regeringen beslutat att det inte råder någon väpnad konflikt i Irak. Regeringen har redan genomfört två massutvisningar med 50 personer per gång.
Bewar Tahar är av en helt annan åsikt än regeringen i frågan om Iraks säkerhetsläge.
– Det är krig och ockupation. Man kan se vad som händer där varje dag, säger Bewar.
Sverige har tidigare slutit ett återvändandeavtal med Irak. Det innebär ytterligare försämringar för speciellt kurder. Tidigare utvisade Sverige kurder direkt till Kurdistan. Med med det nya avtalet utvisas kurder direkt till Bagdad.
I Bagdad är det omöjligt för kurder att leva, det finns ingen chans att få jobb, inte ens tillfälliga jobb.
– Är man kurd är man en måltavla i Bagdad. Jag känner ingen där. Kurder jagas på grund av etniska konflikter i ockupationens Irak, säger Bewar.
Bewar är en av många kurder som på grund av den svenska regeringen hotas av utvisning. Den svenska rege­ringens dubbelmoral syns i detta fall tydligt, de som talar om jobblinje, företagande och arbetskraftsinvandring.

Kristofer Lundberg­­­

Världens flyktingmurar har blivit högre, men konflikter­na har inte blivit färre. Nu är antalet flyktingar som är fast i sina egna länder högre än någonsin.

28 miljoner människor lever nu un­der miserabla förhållanden i flyktingläger som flyktingar i sina egna hemländer.
”Medan vissa förflyttningar kan vara kortvariga kan andra ta år och ibland även årtionden att lösa”, sä­ger FN:s flyktingkommissarie António Guterres.
80 procent av världens flyktingar är från utvecklingsländer med väldigt få möjligheter att starta om på nytt.
De som blir flyktingar inom si­na egna länder är de som har minst råd att fly undan och de är också de som har störst behov av hjälp.
Idag har hetsjakten på illegala invandrare i hela världen trappats upp, samtidigt som man ser utvecklingsländer som Pakistan och Iran ta e­mot flest flyktingar.
Vi måste kämpa för att ingen människa borde vara illegal i något land i världen. Behovet av internationell solidaritet har ­aldrig varit större.

Lucía Collazos

7-årige Salem är född i Sveri­ge och går i skolan i Fin-spång. Nu hotas hans familj av utvisning – till två olika länder!

Moemen Muhammed Salem och Tatiana Kazakova har två barn, Salem och 4-åriga Olfat. Moemen kommer från Egypten och Tatiana från Vitryssland. Barnen, som bott i Sverige sedan födseln, är inte medborgare i något land.

Migrationsverket vill till varje pris bli av med familjen. När polisen meddelade att utvisning inte gick att genomföra eftersom barnen saknar pass och medborgarskap, samt att en utvisning skulle splittra familjen, svarade Migrationsverket med att utse 7-årige Salem till egyptier och hans sys- ter Olfat till vitryska. Därmed skulle syskonen kunna utvisas till olika länder. Verket föreslog också att mamma Tatiana skulle åka till Vitryssland för att ordna medborgarskap och resedo­kument.

Hotet är nu akut att familjen splittras genom att pappan utvisas. Efter Migrationsverkets nej till polisens begäran om att utvisningsbeslutet skulle hävas har polisen lämnat in hans originalpass till Egyptens ambassad. Polisen har därmed varskott de egyptiska myndigheterna inför en eventuell utvisning. I passet framgår att Moemen år 2000 gjorde en turist­resa till Iran, något som kommer att användas mot honom i Egypten.
Mamma Tatiana kan inte utvisas till Egypten eftersom hon och Moemen är sambos, men inte gifta. Hon är ock­så ateist, vilket omöjliggör att de kan gifta sig i Egypten.
För hela familjen skulle det vara o­möjligt att klara sig i Vitryssland. Där finns ingen invandrad arbetskraft, vilket skulle göra Moemen permanent arbetslös. Familjen har inte heller någ-ra släktingar i Vitryssland.
Moemen Muhammed Salem arbetade i Boden i två år under tiden som asylsökande. Han har också studerat på distans, t ex på Gotlands högskola. Men nu har migrationsverket förbjudit honom att arbeta och dragit in familjens ekonomiska stöd. Familjen har nu begärt inhibition – att utvisningen skjuts upp – för att försöka hitta ett tredje land att resa till utan att splittras.

De lokalpolitiker och andra i Finspång som uttalat sig till stöd för familjen måste nu trappa upp protesterna. Kommunen måste offentligt utmana utvisningen och erbjuda skydd, samt jobb och lön till Moemen. Rättvisepartiet Socialisterna kräver att utvisningen stoppas och att fa- miljen ges permanent uppehållstillstånd.
Per-Åke Westerlund